Hjärtat brister...

 

...av sorg och medkänsla,

av alla intryck som media visar.

Bilder och berättelser på hur

medmänniskor dör i 
fruktansvärda förhållanden.

Att mammor och pappor
 flyr med sina barn 

för att de är rädda att de ska bli
 våldtagna, torterade, mördade...


Mina känslor snuddar vid hopplösheten

 men vet att vi har alla 
ett jäklar anamma i oss. 
Det visar dessa 
utsatta människor gång på gång.
Även de människor som här hemma
 kämpar med sjukdom, ekonomi, arbete, utsatthet...
Jag kan chockat konstatera

 att jag bemöts av 
främlingsfientlighet
där jag minst anar det.
Ett ryck på axlarna att vi
 i lilla Sverige 
kan minsann inte fixa allt.
 Diskussioner om SD:s 
främlingsfientliga politik,
där det gång på gång kommer upp
 nazistiska uttryck och händelser.  
Men det väljer 
dessa människor inte att se. 
Utan de propagerar för att 
partiet är missförstått 
och att det inte står någonstans
 minsann i deras partiprogram.


Kan bli så känslosam och 
arg över all okunskap 
och blundandet för vår historia
 under andra världskriget.
Av dessa avtrubbade sinnen
 som inte vill tänka 
på någon annan 
än sig själva.

Jag väljer att känna att det finns.
ett starkt ljus av godhet i oss alla.
Bara vi vågar och orkar släppa fram det.
Men jag lovar dig
 att när du väl släppt fram det
 får du så ofantligt mycket tillbaka.

Här hemma har jag vinkat av
 min 23-åriga tjej som
har åkt till USA under en månad.
Detta har hon jobbat hårt för
 och sparat till.
Som mamma vill jag att mina barn
 ska kunna få chansen att se världen, 
utbilda sig, vara lycklig och trygg.
Men mammahjärtat oroar sig 
för alla faror och längtar
 tills hon landar här hemma igen.
Om jag känner så här inför mitt barn,
hur ska då inte
 dessa föräldrar i nöd känna.

Här hemma kämpar jag med 12-åingens morgontrötta morgonhumör, 
läxor, tvätta och borsta tänderna, äta!!!
Ja tänk så skilda världar det är,
Vi har det inte perfekt 
men vi har så mycket
 att vara tacksamma för,
om vi tillåter oss att se det.
Trygghet, mat på bordet, 
att vi får vara med dem vi älskar.

Ja ingen djupgående
 information i detta, 
men tankar och känslor som virvlar.
En uppmaning att släppa 
fram tacksamheten,
ödmjukheten och medmänskligheten.

Alla kan vi göra något!!!
En hjälpande hand, 
en liten eller stor slant,  
ett varmt leende till de vi möter,
 omtanke om våra medmänniskor.


Ha en fin fredagskväll med mycket mys.
 Ge varandra komplimanger och uppskattning.

Kram kram Jane